En kritisk betraktelse över tystnaden nĂ€r religiösa auktoriteter normaliserar vĂ„ld mot kvinnor â och varför systerskap mĂ„ste vara konsekvent.
Det Àr mÀrkligt. I Sverige har vi de senaste Ären sett en massiv mobilisering kring frÄgor som rör mÀns vÄld mot kvinnor. Minns ni #metoo-hösten 2017? Hashtags spreds som en löpeld, kÀnda profiler föll som dominobrickor, och det fanns knappt en redaktion i landet som inte publicerade artikel efter artikel om strukturellt förtryck, patriarkalt vÄld och kvinnors rÀtt till sina kroppar.
Det var en kraftfull rörelse â kvinnor gick samman, bröt tystnaden och krĂ€vde förĂ€ndring. Vi sĂ„g manifestationer, namninsamlingar, protester och debatter som fyllde spalterna i tidningarna.
Men nu, Är 2025, stÀlls vi inför en annan verklighet: en imam i Sverige predikar offentligt om att det Àr helt acceptabelt för en man att slÄ sin fru om hon inte lever upp till hans förvÀntningar. Han gÄr sÄ lÄngt som att tala om strypning med hijab om en kvinna eller dotter inte underkastar sig.
Och tystnaden Ă€r öronbedövande. đ¶
Var Ă€r feministerna nu? đ€·ââïž
Den stora frĂ„gan som hĂ€nger i luften Ă€r: var Ă€r alla de röster som annars brukar höras sĂ„ starkt? Var Ă€r vĂ€nsterfeministerna som normalt sett inte tvekar att ropa âpatriarkatâ sĂ„ fort en maktobalans mellan man och kvinna kommer pĂ„ tal?
NĂ€r det gĂ€ller vĂ€sterlĂ€ndska mĂ€n â företagsledare, politiker, kulturpersonligheter â dĂ„ haglar kritiken. DĂ„ organiseras manifestationer. DĂ„ fylls medierna med texter om strukturer, könsmaktsordning och giftig maskulinitet.
Men nĂ€r en imam â en religiös ledare med inflytande över tusentals mĂ€nniskor â öppet försvarar vĂ„ld mot kvinnor, dĂ„ Ă€r det som att hela feministrörelsen försvinner ner i en tyst, mörk kĂ€llare. Inga plakat. Inga marscher. Inga brandtal.
Dubbelmoralens fĂ€lla âïž
Det handlar i grund och botten om en dubbelmoral. Vissa feminister vĂ„gar helt enkelt inte kritisera religiösa eller kulturella uttryck nĂ€r de kommer frĂ„n grupper som anses vara âutsatta minoriteterâ.
RÀdslan att stÀmplas som rasist, islamofob eller högerextrem Àr sÄ stark att den fullstÀndigt paralyserar debatten.
Men vad blir resultatet? Jo â en tystnad som i praktiken lĂ€mnar de kvinnor som lever under dessa förtryckande strukturer helt utan stöd. Svenska kvinnor förtjĂ€nar att bli försvarade, oavsett om de Ă€r sekulĂ€ra, muslimer, kristna eller ateister. Men i dag har vi en situation dĂ€r vissa kvinnor helt enkelt âinte rĂ€knasâ för vissa feminister.
#Metoo vs. #Tystnad
Minns ni #metoo? DÄ krÀvde man att varje kvinna skulle bli trodd. Man menade att varje erfarenhet av vÄld, övergrepp eller trakasserier var en del av en större struktur som mÄste bekÀmpas.
Men nĂ€r unga kvinnor i svenska förorter berĂ€ttar om hederskultur, tvĂ„ngsĂ€ktenskap, slöjtvĂ„ng och vĂ„ld i nĂ€ra relationer â ofta sanktionerat av religiösa auktoriteter â dĂ„ blir det plötsligt tyst. DĂ„ heter det att âvi mĂ„ste förstĂ„ kontextenâ, âdet Ă€r en komplex frĂ„gaâ eller âvi ska inte peka ut nĂ„gon kulturâ.
Men mĂ€ns vĂ„ld mot kvinnor ĂR aldrig en komplex frĂ„ga. Det Ă€r aldrig acceptabelt. Oavsett om mannen Ă€r vd pĂ„ ett börsbolag i Stockholm eller imam i en moskĂ© i Malmö. Punkt.
Kvinnors rĂ€ttigheter Ă€r universella đâ
En grundlÀggande insikt som verkar ha tappats bort Àr att kvinnors rÀttigheter inte Àr förhandlingsbara.
- Ingen kvinna ska tvingas bÀra en hijab mot sin vilja.
- Ingen kvinna ska hotas med vÄld för att hon vill leva sitt liv pÄ sitt eget sÀtt.
- Ingen man ska ha rÀtt att slÄ sin partner, oavsett vad nÄgon religiös skrift eller ledare sÀger.
Ska vi bara acceptera detta i Sverige? đžđȘ
Ska vi tillÄta att predikanter i vÄrt land normaliserar vÄld mot kvinnor? Ska vi acceptera att flickor i svenska skolor vÀxer upp med budskapet att de kan pryglas till underkastelse?
Eller ska vi sÀtta ner foten och sÀga: nej, detta Àr INTE okej. Inte hÀr. Inte i vÄrt samhÀlle. Inte mot vÄra döttrar, vÄra systrar, vÄra mammor.
Och om nĂ„gon tycker att det Ă€r okej, dĂ„ Ă€r svaret enkelt: flytta till ett land dĂ€r sĂ„dant Ă€r normen. Men i Sverige bygger vi pĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet, demokrati och frihet. HĂ€r ska ingen kvinna pryglas till lydnad. đ«đ
Ett svek mot kvinnor i utsatta omrÄden
Det kanske allra största sveket Àr gentemot de kvinnor som lever i just de miljöer dÀr dessa predikanter har inflytande.
De kvinnor som inte kan gÄ hem och stÀnga dörren till sin trygga villa, utan som dagligen möter slÀktingar, grannar och religiösa auktoriteter som förvÀntar sig underkastelse.
De kvinnor som verkligen skulle behöva det feministiska systerskapet â men som istĂ€llet möts av tystnad.
Varför denna feghet? đ
FrÄgan man mÄste stÀlla Àr: varför denna feghet?
Varför Àr det enklare att skriva en arg insÀndare om en företagsledares sexistiska skÀmt Àn att protestera mot en imam som uppmanar till vÄld?
Varför Àr det enklare att krossa patriarkatet i teorin Àn att stÄ upp för de mest utsatta kvinnorna i praktiken?
Ett nytt systerskap behövs đȘ
Vi behöver ett systerskap som vÄgar vara konsekvent. Som vÄgar sÀga:
- Nej till mĂ€ns vĂ„ld mot kvinnor â oavsett vem mannen Ă€r.
- Nej till religiösa förestÀllningar som rÀttfÀrdigar förtryck.
- Nej till hederskultur, tvÄng och underkastelse.
- Ja till kvinnors frihet, sjÀlvbestÀmmande och trygghet.
Det Sverige vi vill ha đžđȘâ€ïž
Sverige ska vara ett land dÀr en kvinna kan leva sitt liv fritt, utan rÀdsla.
Ett land dÀr imamer, prÀster, pastorer eller företagsledare inte kan rÀttfÀrdiga vÄld.
Ett land dÀr feminism inte Àr selektiv, utan universell.
Ett land dĂ€r kvinnor i förorten har samma rĂ€tt till trygghet och frihet som kvinnor pĂ„ Ăstermalm.
Slutord
SÄ jag frÄgar igen: var Àr vÀnsterfeministerna nu?
Var Àr alla de som brukade gapa sig hesa? Var Àr alla insÀndare, namninsamlingar och protester?
För i slutÀndan handlar detta inte om ideologi, utan om nÄgot mycket större:
- Att stÄ upp för alla kvinnors rÀtt till ett liv utan vÄld.
- Att vÄga sÀga ifrÄn, Àven nÀr det Àr obekvÀmt.
- Att vÄga stÄ pÄ de mest utsattas sida.
För systerskap som bara gĂ€ller ibland Ă€r inget systerskap alls. âđ©âđаđ©đœđ©đ»âđб


Leave a Reply