Etikettarkiv: Kärlek

10 saker män gör som får oss att tappa det – och varför vi ändå inte kan leva utan dem ❤️🙄😂

Publicerat av
Svara

Relationer är underbara — men ibland testar de verkligen vårt tålamod. Här följer en lång, ärlig och rolig genomgång av 10 klassiska vardagsbeteenden, med massor av emojis, igenkänning och praktiska tips. ✨

Intro: Varför de små sakerna blir stora problem

Det är sällan de stora, dramatiska grejerna i ett förhållande som får oss att explodera. Nej, det är *små* vardagshandlingar — de där små, upprepade vanorna — som långsamt gnager på tålamodet tills vi känner oss nära att tappa det. 😅

I detta inlägg går vi igenom en viral lista med tio saker som många kvinnor (och partners i allmänhet) känner igen — och vi gör det med humor, värme och raka tips. För i slutändan handlar kärlek inte om perfektion, utan om att stå ut med varandras små egenheter. 🥰

1. Lägger tomma paket i kylen 🥛📦❌

Scenariot är klassiskt: morgon, trött, och du vill bara ha ett glas juice eller mjölk. Du öppnar kylen – och där är ett paket som ser lovande ut, men när du häller… tystnad. TOMT. 🤦‍♀️

Varför gör de detta? Ett par teorier:

  • De vill inte vara ”den som tar slut på något” — undvika ansvar. 😂
  • De har inte sett att paketet är tomt. (Eller så har de sett men prioriterat andra uppgifter.)
  • De tycker det är okej att lämna det till någon annan. Spoiler: det är det inte.

Detta beteende blir mer irriterande ju fler gånger det upprepas. Det är inte bara mjölk — det är symboliskt: en signal om att småsaker faller mellan stolarna. Men ibland kan det vara rent glömska och inte illvilja. 🤷‍♀️

Tips: ha ett ”nödpaket” gömt, märk paket med humoristiska lappar (”SLÄNG MIG OM JAG ÄR TOM!”), eller införa en enkel regel: sista person som häller upp slänger. 😄

En liten anekdot: en bekant gömde ett extra paket längst bak och märkte hur all konflikt sjönk drastiskt. Ett litet motgift mot tomma paket-dramatik. 🧃✨

2. Frågar “vad ska vi äta?” medan vi lagar mat 🍳🍝🤷‍♂️

Det här kan vara definitionen av oförmåga att ”se” vad som händer runtomkring. Du står i köket med händerna fulla, klockan är knapp och du har gjort hela planeringen för kvällen — och då kommer frågan: ”Vad ska vi äta?” 😅

Det är svårt att inte bli lite sarkastisk i stunden. Frågan signalerar ofta brist på närvaro: han noterar inte den aktivitet du redan genomför. Samtidigt kan det finnas ett genuint behov att känna sig delaktig. Hur säger man ”jag ser vad du gör” utan att explodera?

Tips:

  • Gör en veckomeny och sätt upp den på kylskåpet — så kan han peeka istället för att fråga. 🗓️
  • Låt honom ta ansvar för en kväll i veckan — då slipper du både beslut och kommentarer. 🍕
  • Svara med humor: ”Gissa!” eller ”Kolla sleven, det är svaret.” 😆

Personligt tips: berätta varför frågan gör dig irriterad (inte i form av anklagelse) — ofta hjälper det honom att bli mer närvarande nästa gång. 🗣️❤️

3. Lägger smutstvätt bredvid korgen – inte i 🧺🧦🤦‍♀️

Åh, tvätthögen. Den står där som en liten relationstest i ditt sovrum: kommer han att lägga i plagget i korgen, eller bara ställa det bredvid? Den senare sker oftare än vi vill erkänna. 🙈

Det är svårt att säga om det beror på slarv, ointresse eller bristande finmotorik. Kanske ser de inte skillnaden mellan ”nära korgen” och ”i korgen”. Kanske är det bara en manlig version av ”nästan bra nog”.

Tips:

  • Gör det trivsamt att använda korgen — placera den på en tydlig plats och gör det enkelt att kasta i. 🧺
  • Belöna rätt beteende (ex. choklad eller någon annan liten belöning första gången i veckan han lyckas helt rätt). 🍫
  • Gör en rolig “basket”-tavla: antalet träffar per vecka och en liten vinning för vinnaren. 🏀😂

Och kom ihåg: vanor förändras bäst när de konkretiseras och blir till roliga rutiner — straff fungerar sällan långsiktigt. ✨

4. Säger “jag hjälper till” som om huset inte är hans 🏡🙃

Detta uttryck kan kännas märkligt: om ni båda bor i huset, varför är det ”hjälp” när han plockar undan? Varför är inte detta bara delat ansvar? Den semantiska skillnaden är viktig — ”hjälpa” antyder att det primära ansvaret ligger hos någon annan.

Denna fras är ofta omedveten men ändå provocerande. Den får oss att känna att vårt arbete inte erkänns som jämlikt arbete.

Tips:

  • Byt vokabulären — be honom säga ”jag tar disken” istället för ”jag hjälper till”. Det skapar ansvar. 🧼
  • Dela upp hushållslistor tydligt — visa att allt är gemensamt. 📝
  • Fira när båda gjort sin del — ja, fira! Små belöningar bygger vanor. 🎉

Det handlar i grunden om värdering: när vi byter språk skiftar också inställningen till ansvar. Ett enkelt ord kan förändra dynamiken i hemmet. 💬

5. Låtsas leta efter saker som ligger mitt framför näsan 🔍🙄

Denna är nästan komisk: han ställer frågan, du pekar rakt på saken, och han fortsätter låtsas att han inte ser den. Ett mysterium. Ett ej löst fall i hushållets arkiv.

Det finns något med fokus och uppmärksamhet här — vissa människor scannar inte omgivningen på samma sätt som andra. För dem är ”letandet” en process som kräver specifika sökstrategier. För oss andra är det en uppenbar övertrassering av tålamodet. 😂

Tips:

  • Skapa fasta platser: ”nycklar i skåpet”, ”smör i mittenhyllan” — rutiner minskar förvirring. 🔑
  • Lär honom att göra en 10-sekunders sökning innan han frågar. Det räddar massor av energi. ⏱️
  • Använd humor: gör en skattkarta över hemmet — och skratta åt det tillsammans. 🗺️

6. Använder vår bästa handduk till bilen 🚗🧽😤

Det finns handdukar — och så finns det *heliga* handdukar. De som känns som en lyxupplevelse, fluffiga och rena som spa. Och sedan finns det bilen. När dessa två världar kolliderar uppstår en konflikt som är tragikomisk. 😅

Han menar sannolikt inget ont, men för dig kan det vara samma känsla som att någon använder din favoritklänning som runtgångsduk.

Tips:

  • Köp separata handdukar till bilen och märk dem (”BILTRASA”). Enkel lösning, minimal drama. 🧻
  • Förvara “fina” handdukar på ett ställe som är dolt — eller lås dem i ett skåp (okej, skämt — men göm dem!). 😄
  • Skapa en rolig regel: “finhandduk = spa only.”

7. Säger “jag är trött” som om vi inte är det 😴😑

Alla är trötta ibland. Men när hans uttalande om trötthet kommer i en ton som ger intryck att han ensam har lidit för dagen — det kan kännas fel. Särskilt när du balanserar en miljon uppgifter på en dag.

Det är inte att ogiltigförklara hans trötthet — det handlar om kontext. Om kommunikation saknas, känns det som att hans behov får mer utrymme.

Tips:

  • Dela ut vilostunder: skapa tydliga pauser för båda. 🛋️
  • Bekräfta hans trötthet men uttryck också ditt behov: ”Jag är också helt slut — kan vi ta 15 minuter var?”
  • Byt perspektiv: ställ frågan “hur kan jag hjälpa dig att vila?” — då blir tröttheten något gemensamt. 🤝

8. Står och tittar i kylen i tio minuter 🕒🥶

Denna ritual är universell: kylen öppnas, fläktljudet susar, och mannen stannar kvar som i trans. Kanske letar han efter inspiration. Kanske mediterar han. För dig är det bara frustrerande. 😆

Ofta hamnar vi i en spiral: han letar, hittar inget, blir frustrerad och frågar – och så börjar diskussionen om vad man ska äta. Det finns något nästan rituellt över det.

Tips:

  • Sätt upp matsedlar eller vägledningar i kylen: frukost, lunch, middag — snabba alternativ. 📝
  • Insistera på att stänga dörren efter 20 sekunder — det räddar både mat och tålamod. 🚪
  • Skämta om det: ”Om du står där i mer än 30 sekunder, får du ett poängavdrag.” 😄

9. Lämnar en sked diskad men resten i diskhon 🍴🚰🤨

Det är som att se en symbolisk gest: ”Titta, jag diskar!” — men bara en liten, symbolisk gest. Den visar att intention finns, men inte uthålligheten att fullfölja.

Detta är ofta inte illvilja utan snarare en brist på helhetsperspektiv: en manligt beteende att göra ”en sak” och tro att det är tillräckligt.

Tips:

  • Inför en enkel regel: antingen diskar du allt eller lämnar det till den som turas om. Ingen symbolisk diskning. 🧽
  • Gör rutiner visuella: en ”disklista” som visar vem som gör vad — tydlighet minskar gnäll. ✔️

10. Andas för högt när ”vi” är på dåligt humör 😤😅

Den mest mänskliga av alla handlingar — att andas — kan i vissa ögonblick bli den ultimata irritationsfaktorn. När du redan är på dåligt humör, hör du andningen som ett symptom på att HAN är där, andas, och stör din inre frid. 😂

Det är orättvist, men sant: ibland kan små ljud trigga stora känslor.

Tips:

  • Be om pauser: gå iväg en kort stund och andas själv (litterally). 🌿
  • Kommunicera: ”Jag behöver 10 minuter tystnad nu” — tydlighet hjälper. 🧘‍♀️
  • Sätt på lugn musik eller ljud som neutraliserar andningen. 🎧

Avslutning: Varför vi (oftast) älskar dem ändå ❤️

Det är enkelt att räkna upp irritationsmoment — det tar bara någon minut att komma på hundra små syner som får oss att himla med ögonen. Men det är också viktigt att komma ihåg att dessa egenheter ofta är det som gör relationen levande, rolig och mänsklig.

Att stå ut med tomma paket, kyltittande och symbolisk disk kräver humor, gränssättning och en vilja att kommunicera. De små tingen riskerar att växa till stora problem endast om de inte adresseras.

Så nästa gång du ser ett tomt paket i kylen: ta ett djupt andetag (inte för högt), skratta, och fundera på hur du vill lyfta frågan. ❤️

Relationer handlar inte om att vara felfria — de handlar om att välja varandra dag efter dag, trots de där små irritationsmomenten. 🥂

Ordlista & Snabba tips

  • Kommunikation först: säg hur du känner utan skuldbeläggning.
  • Skapa rutiner: tydliga regler gör vardagen enklare.
  • Humor hjälper: skratta åt situationen — ibland är det den enda lösningen.
  • Belöna framsteg: små belöningar bygger nya vanor.

Walking Into 2025 with a Vision and a Plan

Publicerat av
Svara

As the calendar turns to 2025, I find myself filled with excitement, purpose, and determination. This year marks the beginning of a journey that I have been quietly planning for some time now—a journey into entrepreneurship. While I’m not ready to reveal all the details about my business just yet (trust me, it will be worth the wait), I can share my vision and the values that are driving me forward. My goal is not just to create a successful business but to make a meaningful impact on the world around me.

Starting Small, Dreaming Big

Every great endeavor begins with small steps, and my business will be no different. I believe in building something sustainable from the ground up—something that grows organically over time. Rushing into large-scale operations without laying down a solid foundation is not my style. Instead, I am focusing on creating a strong base for my business so that it can grow steadily and withstand challenges along the way.

This approach allows me to learn as I go, adapt when necessary, and ensure that every decision aligns with my long-term goals. Starting small also means being able to connect more personally with customers or clients in these early stages, which is essential for understanding their needs and refining what I offer.

A Healthier and Happier World

At its core, my business is about making the world a healthier and happier place. This mission isn’t just a tagline—it’s the heart of everything I’m working toward. Whether it’s through promoting physical health, mental well-being, or fostering stronger communities (or perhaps all three!), I want this venture to leave people better off than before they encountered it.

Health and happiness are universal aspirations; they transcend borders, cultures, and socioeconomic divides. By focusing on these values, I hope to create something that resonates deeply with people from all walks of life while addressing real-world problems in meaningful ways.

Giving Back: Supporting Local Charities

One of the most important aspects of my plan is giving back to the community where I live—Uppsala, Sweden. As someone who has benefited from living in such a vibrant city full of opportunities and support systems, it feels only right to contribute in return.

I’ve chosen Uppsalastadsmission as the charity that aligns most closely with my values and goals. Uppsalastadsmission works tirelessly to support vulnerable individuals in our community by providing food assistance programs, housing support for those experiencing homelessness, counseling services for mental health challenges, and much more. Their work embodies compassion and action—two qualities that inspire me deeply.

By donating part of my future profits to Uppsalastadsmission, I hope not only to support their ongoing efforts but also to raise awareness about their mission among others who might be able to help. Giving back isn’t just an afterthought for me; it’s an integral part of why this business exists in the first place.

The Road Ahead

While there’s still much work ahead—and undoubtedly many challenges—I feel ready for this new chapter in 2025. My focus remains on staying true to my mission while remaining flexible enough to adapt as circumstances evolve. Success won’t come overnight; it will require patience, persistence, creativity, and resilience.

I’m excited about what lies ahead—not just for myself but for everyone who will eventually interact with this business or benefit from its existence. Whether you’re someone who becomes a customer or client someday or someone whose life is touched indirectly through charitable contributions or community initiatives supported by this venture—I hope you’ll feel the positive ripple effects of what I’m building.

For now, though, stay tuned! The big reveal will come when the time is right—and trust me when I say it will be worth waiting for!

Jag känner mig upprymd 

Publicerat av
Svara

Gaaaaah. Min fd granne, Fredrik, hörde av sig till mig om att hans kollega Karin på Kvällsposten (Expressen) ville komma i kontakt med mig. Jag gav honom mitt mobilnummer som han vidarebefordrade till henne och jag har nu då precis gjort en telefonintervju om frivilligbarnlöshet.

Den kommer publiceras på lördag, jag skulle både få en PDF på artikeln och en länk till den sedan. Jag kommer naturligtvis lägga upp den här senare. 

När jag säger nej försvinner männen

Publicerat av
2

För ca tre år sedan så var jag med i en intervju i tidningen Allas om frivilligbarnlöshet. Jag har fått OK av skribenten att publicera texten här i bloggen så nu gör jag det. Det är några stycken som har frågat mig om intervjun så… Here we go. 

Melanie Mattsson, 35, bestämde sig tidigt för att aldrig skaffa barn. Ett beslut som provocerar kvinnor och får männen att dra öronen åt sig. -Mina förhållanden tar slut så fort jag berättar att jag absolut inte vill ha barn, säger Melanie som fått betala ett högt pris för sin frivilliga barnlöshet. Priset är ett liv i ofrivillig ensamhet. (Denna bild publicerades inte i samband med artikeln) Foto: Privat

Melanies högsta önskan är att träffa en partner att dela resten av livet med, men hittills har hon gått bet.
-Jag har verkligen vridit ut och in på mig själv i ett desperat försök att hitta den där fantastiska känslan och längtan efter barn som andra kvinnor tycks få, men jag har insett att lusten efter barn aldrig kommer att infinna sig. 
Det är inte så att hon inte tycker om barn, för det gör hon verkligen. 
-Ja, jag gillar jättemycket att träffa andras barn, säger Melanie som har två systrar boende på samma gård som hon själv i Uppsala. En av systrarna är gift och har två söner och den andra är sambo, men har inga barn. Hennes yngsta syster, som bor i Småland, är också mamma.
-Jag är den enda i syskonskaran som inte har någon. 

Vi träffas i Melanies charmiga lilla etta där en magnifik himmelssäng tronar. Detta är hennes fasta punkt och här trivs hon bäst. 
-Det är inte så att jag klättrar på väggarna av tristess. Jag kan också njuta av att vara själv, men allting vore så mycket roligare om jag hade någon att vakna upp med, att dela vardagen med, säger Melanie, som är långtidssjukskriven på grund av en medfödd ryggskada. 
Kan det möjligtvis vara så att hennes uppväxt med sex yngre syskon kan ha bidragit till beslutet att inte vilja ha barn? Melanie skrattar och skakar på huvudet. Det har inget med saken att göra. 
-Jag är helt enkelt inget mammamaterial. Jag är lite för bekväm av mig. Jag vill kunna stiga upp när jag själv vill och inte behöva anpassa mig till någon annan. Jag vill kunna komma och gå som jag vill och göra spontana saker utan att behöva ta hänsyn eller vara tvungen att skaffa barnvakt. 

Vad gör du av din frihet? 
-Jag läser, går på gym, bio, teater och reser rätt ofta ner och hälsar på mina föräldrar i Småland. 
Att vara ofrivilligt barnlös är okej i dagens samhälle. Men att säga rakt ut att man inte vill ha barn någonsin provocerar många kvinnor. Melanie tvingas ofta försvara sitt beslut, vilket retar henne. 
-Varje människa måste få göra sina egna val utan att någon lägger sig i. Att inte vilja ha barn är så laddat och omgärdat av så många tabun. Därför vill jag gå ut och berätta min historia, säger Melanie som hoppas att hon kan stötta andra frivilligt barnlösa.  
För naturligtvis finns de, kvinnorna som valt bort barn. 
-Jag tror att det är ganska vanligt, men få vågar erkänna att de inte vill ha barn. De känner skuld och skam över att inte ha samma barnlängtan som många andra kvinnor. Men vi får inte glömma bort att barn inte är någon självklarhet och jag efterlyser en större förståelse och respekt för att alla är olika. 
Flera av dina syskon har barn – hur reagerar din familj på att du inte vill ha barn? 
-De gör ingen stor sak av det. De respekterar mitt beslut. Dessutom är jag ganska ofta barnvakt åt mina syskonbarn som gillar att ha mig som klätterställning. Jag tycker det är jättekul att få gosa med de små liven, men det är också skönt att kunna gå hem till sin egen lägenhet sen, säger Melanie och skrattar. 

Men hon blir snart allvarlig och ett stråk av sorgsenhet drar över hennes ansikte när hon berättar om vissa kvällar som är svårare än andra. 
-När mina systrar har familjekvällar och vill mysa på egen hand, då kan det kännas lite extra ensamt och lite sorgligt. Just då blir ensamheten så påtaglig. 
Melanie har haft en del längre förhållanden, men de har alltid tagit slut på grund av att hon inte vill ha barn. 
-Det finns en klar koppling mellan att förhållandena inte fortskrider med att jag inte vill ha barn. 

Hur reagerar du när förhållandena tar slut av det skälet? 
-Det är klart att man blir väldigt ledsen. Jag försöker förklara att kärleken är det viktigaste, och att man inte nödvändigtvis måste skaffa barn, men i deras liv är barn ett naturligt resultat av kärleken. Ett liv utan barn har varit otänkbart för dem och då har förhållandet tagit slut, säger Melanie och ser lite sorgsen ut. 
Det är inte lätt att hitta en man som inte vill ha barn. 
-Det är ju inte precis den optimala raggningsrepliken, säger Melanie och fnissar lite. 
Förutom dansställen och pubar har hon försökt hitta en partner via dejtingsajter men så fort hon förklarat sin inställning till familjebildning så har männen backat ur. 
-Jag är ganska rakt på sak och säger ”relation – ja tack” ”barn – nej tack” i ett tidigt skede. Då är det inte många som nappar. 
Hon erkänner att hon känner sig allt ensammare i takt med att kompisar gifter sig och skaffar barn. 
-Då blir ensamheten än tydligare, för så fort de har bildat familj blir jag exkluderad ur gemenskapen och man tvingas försöka hitta nya kompisar, men det är inte så lätt alla gånger, säger Melanie som retar sig på att hon som kvinna förväntas vilja ha barn, att det skulle vara någon slags nedärvd skyldighet att befolka jordklotet. 
-Vill man inte ha barn betraktas man av många som lite konstig, en udda typ. Jag märker att, framför allt kvinnor, blir väldigt provocerade när jag säger att jag inte vill ha barn. De har så svårt att förstå. Att vara ofrivilligt barnlös är däremot okej, då är det dessutom lite synd om dig. 
Hon berättar om en fest hon var på där en av kvinnorna adopterat två barn eftersom hon inte kunde bli gravid. 
-Då märkte jag hur samtalet avstannade och allt blev tyst när jag sade att jag aldrig velat och aldrig kommer att vilja skaffa barn. Det blev en spänd stämning i rummet. Och det är just för att ämnet är så laddat som jag inte pratar om det så ofta. Jag vill ju inte heller såra människor i min omgivning. 

Varför tror du att kvinnor blir så upprörda av ditt statement våga vägra barn? 
-Jag tror att det handlar om könsroller. Kvinnor är mödrar, så enkelt är det nog. Det är upp till oss att förvalta och ta ansvar för att befolka jorden och så kommer det alltid att vara, säger Melanie och avslöjar att hon också är en extrem abortmotståndare. 

Att inte vilja ha barn och samtidigt vara en motståndare till abort låter som två brännheta diskussionsämnen. 
-Ja, de provocerar människor enormt. Folk ifrågasätter hur jag som inte ens gillar barn kan vara abortmotståndare, men där har de helt fel. Jag gillar barn även om jag inte vill ha några egna. Och jag menar att det aldrig är barnets fel att det blir till och det har rätt att födas även om det blivit till vid en våldtäkt. Ingen har rätt att döda en annan människa bara för att det inte passar en själv, säger Melanie som själv är djupt troende och har vuxit upp i ett kristet hem. 

Tror du att du kommer att finna den stora kärleken som delar dina värderingar och vill leva med dig fast du inte vill ha barn? Melanie skiner upp och svarar ett bestämt ja på den frågan. 
-Jag tror att det finns någon för alla. Det gäller bara att hitta honom, säger hon och skrattar.

Katarina Arnstad Elmblad

När kärleken övervinner allt 

Publicerat av
Svara

Tre flickor. Runt 8-års åldern. Prostituerade och totalt förstörda. 

Foto: LoveNepal

Foto: LoveNepal

 

Tre flickor. 6 år senare. Fulla av hopp och en tro på en framtid som de aldrig trodde fanns. De skrattar, de ler, deras ögon är fyllda av liv igen.

Det är det här är som är LoveNepal.

Tack för att du är med och gör det möjligt!

Tillsammans kan vi förändra!